lifebydenise.blogg.se

Idag känner jag bitterheten krypa i mig. Det finns dom som säger åt mig att inte bry mig så mycket, men jag börjar tro att jag vill bry mig,  störa mig på någonting för att få händelse i mitt liv. Jag är liksom van restaurangvärlden, där allt omöjligt blir möjligt, där vi träffar diverse konstiga, roliga idiotiska människor. 

 

I alla fall så är jag med i en grupp för mammor på facebook, hade det inte varit för att jag älskar att hata dom så hade jag gått ur. Där du, för att vara någon, måste ha den senaste vagnen, coolaste åkpåsen och snyggaste assecoarerna. För ett tag sedan så ville jag ifrågasätta lite, och slängde ut ett inlägg om att min unge nog kommer klara sig endå, utan voksipåse eller åkpåse överhuvudtaget. Till svar fick jag typ att "ska du inte gå ut på flera veckor om det blir -20 grader?!" för att jag skrev "man går ju liksom inte ut när det är -20.." klart jag går ut för att handla osv, jag lever väl inte på luft, men det bevisar ju bara på deras intilligens. men det jag menade va att man inte går ut på långa promenader om det är -20 grader, för det tycker inte jag är skönt. idag har i alla fall temeperaturen krypit ner till -20 grader, och tror ni jag blev förvånad när folks förtvivlan började, "min unge kan inte sova ute för det är -20!" då räckte det tydligen inte med en voksipåse längre, för det är ju inte bra att andas in så kall luft i lungorna. vad förvånad jag blir!!

 

Elly ligger i alla fall ute i uterummet och sover gott nu, i -10 grader, overall, fårskinn och jakullsfilten. och hon fryser inte <3 vad glad jag är att jag sparade dom där 2000.- en voksi kostar, och jag är en någon endå :D

Hejsan! Jag känner att det kliar i fingrarna, och behöver skriva av mig då och då. Jag älskar att vara mammaledig, men just det där att diskiutera saknar jag som tusan. Så en blogg får bli mitt alternativ så länge.

 

Har varit mammaledig i nästan ett halvår nu, lillhjärtat växer och frodas. Det är roligt nu när hon blir mer och mer en egen person med intressen, vilja och åsikter. De starkaste åsikterna just nu är att vatten i nappflaskan är äckligt och att när pappa kommer hem från jobbet är det bästa som finns. Vad gjorde man innan man blev mamma liksom? Jag har ju aldrig varit någon som festar massor eller så, men jag tror att varje människa har en sorts inbyggd prioritering som vi inte kan påverka, i mitt fall är det familj. Hos andra kan det vara karriär, umgänge eller pengar. Sedan hur vi uppnår målen är upp till varje enskild individ.

 

Idag ska jag faktiskt jobba för första gången på nästan ett år, ska bli kul! Lite gruvar jag mig för hur trött jag kommer bli, när jag inte är van så mycket intryck på en gång blir jag helt utmattad av att jobba. Det går ju över rätt fort när man kommer igång, men det är tugnt från början. Sen har jag alltid så höga krav på mig själv att jag blir rädd att jag ska ha glömt bort hur man gör och misslyckas. Något som jag egentligen inser är rätt löjligt att oroa sig för när jag kommer igång, klart det finns inbyggt i ryggraden, jag har ju gjort det här i några år nu. 

 

För er som inte vet så jobbar jag som servitris, och i helgen sätter vi igång med julborden, så här hemma har jag redan satt igång med julpysslet. Bara för att jag vet att jag kommer vara spyless på allt som har med julbord att göra på julafton. Då vill jag ha allt gjort och fokusera på det som är viktigt med jul istället, att umgås. Mer om mina tankar kring jul lär dyka upp senare i bloggen.